Torsdag i siffror

Mötena går i varandra hela dagen.
Det ena här, det andra där.
Rusar och stressar.
Trasslar med USB-stickor och trilskande datorer.
Fumlar och svettas, tiden går.
Slutar med att jag fabulerar fritt ur hjärtat och ritar några streck på en white board.
Fungerar alldeles himmelskt utmärkt.
Skyndar tillbaka till mitt skrivbord, skickar några mejl, skriver några dokument.
Faller i djupa tankar kring det ena och det andra.
Får en massa goda idéer, vet plötsligt precis hur jag ska göra med det ena och det andra.
Klockan 17.16 far jag upp ur stolen med ett tjut, jag har ju en tid att passa, ska på antistressbehandling för trötta fötter, jag ska vara där 17.45, ett par mil bort. 
Kastar mig iväg med buller och bång.
Har glömt var jag har parkerat bilen.
Irrar omkring bland isfläckarna.
Skickar ett SMS - "jag kan bli några minuter sen"
Slänger den ljudlösa telefonen i väskan.
Hittar bilen.
Har glömt tanka bilen.
Tvärnitar på Statoil.
Kö, alla har glömt att tanka bilen idag.
Bedömer att jag klarar mig på den skvätt jag har kvar om det inte blir kö på motorvägen.
Jag har tur, jag klarar mig till nästa bensinmack.
Bensinen kostar 15.08 litern.
Tankar snabbt.
Rivstartar.
Och jag hinner fram, 3 minuter försenad, 57 minuter för tidigt.
"Du skulle ju inte vara här förrän 1845".

Men vad är mina trötta fötter mot dagens stora nyhet?
Och den stress den samlade världspressen måtte ha upplevt idag?
Klockan 12 sköts de 42 skotten till salut över den nyfödda.
Då satt jag i matsalen tre mil bort med fisksoppa och pannkakor.
Hörde ingenting.
Tänkte på lilla fröken Milla.
Också hon en väldigt söt prinsessa.
Hon föddes den 14 januari, klockan 10 på kvällen.
Också det en torsdag.
Det är underbart med nya bebisar.
Liksom lite SPA för trötta fötter.