Out of the blue

Plötsligt fick jag en alldeles vansinnigt stark lust att resa till Island, genast, på en gång. 
Det bara kom över mig, helt out of the blue, kändes det som.
Det hände mitt i ett möte på eftermiddagen, ett möte som inte var det minsta tråkigt eller långrandigt, det bara hände i alla fall.
Jag ville bara sätta mig på flyget och åka raken vägen till den Blå Lagunen.
Nu.
Ligga där i det varma vattnet och skvalpa runt i några timmar,
Titta på månlandskapet.
SPA:a till mig lite, med lera och lava.
Ta manikyr, pedikyr, kroppokyr.
Ta flyget hem igen och möta helgen peelad och pigg.

Men så tänkte jag att jag kunde ta bilen från jobbet direkt ner till den där blåa klorlagunen vi har i vår simhall nere i centrum.
Det går lite fortare och det blir lite billigare.
På måndagkvällar tänder man upp med stearinljus, värmer bassängen till dryga trettio grader och sätter på lite rogivande musik.

I väntan på att det blir måndag ska jag fortsätta med Arnaldur Indridassons deckare, den jag började på igår. Det är alltigenom den mest njutbara läsning för snobbar som inte läser deckare.
Snart har jag läst allihopa och då vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Så det var inte alls out of the blue att jag plötsligt ville åka tillbaka till den Blå Lagunen, kom jag på.
Det var förstås ur den isländska litteraturen, för det är litteratur han skriver, Arnaldur Indridasson.