Ib Michael

Plötsligt slog det mig:
Det var länge sedan jag läste något av dansken Ib Michael, undrar om han har kommit ut med någon ny bok på svenska på sistone?
Det verkar inte så.

Det verkar som om Grill är den senaste som översatts.
Så jag läste om den och undrade hur jag överlevt så många år - fem - utan att ha läst något nytt av denne gudabenådade lyriker och romanförfattare.
Han är en magisk sagoberättare och Grill är en shejkroman i modern tappning utan att på något vis vara en shejkroman.

En av huvudpersonerna, Grill, är laserkonstnär och åker skateboard på Köpenhamns hustak. Hon blir vän med René, en håfrisörska som träffat sin dansk-arabiske shejk med zafirblå ögon på Ethiopian Airlines och fått sitt hjärta krossat av honom.
Han får sedemera ett öra avskuret och några tänder utslagna i ett kidnappningsdrama.

Här finns ökenromantik med dansande dervischer, sultaner som tuggar khat och äter dadlar från stjärnbeströdda silvermantlar alltmedan kamelerna vippar på ögonfransarna och gurglar oasens svala källvatten.

Det slaktas ett får, skinnet hängs upp "som en barnpäls" men dofterna av det nygrillade fåret gör att jag funderar på att beställa ett på Konsum nästa gång jag går dit.
De äter nygrillad snapper på en restaurang och hela anrättningen med yoghurt och myntasås försätter mig nästan i trans, jag vill genast åka till Jemen, till Sana, jag skulle kunna ge mitt högra öra för att också få äta av den där nygrillade snappern.

Jag blir nyfiken på den klassiska arabiska diktarkonsten med Rumi i spetsen, på kulturen, på sufismen, tell me more, tell me more.
Jag är så obildad.

Och ja, boken slänger ut kängor åt islamofobi och främlingsfientlighet och feg politik, det är bra, kanske är det först och främst en politisk roman.
Men där sitter Saladin, shejken med zafirblå ögon, i sin grotta och sörjer sitt öra.
Tiden rinner ut.
Kidnappare jobbar alltid med timglas, med videoinspelningar och youtubeklipp.
Saladins dödsångest rinner honom ur tarmarna.
Den som klarar krisen är Fatima, en svindlande elegant och beslutsmässig kvinna.
Med hjälp av sin Gucciväska rensar hon upp bland kidnappningslymlarna och ställer dem i skamvrån.
Hemma i Danmark ställer Grill hela sitt fosterland i skamvrån.

*

För den som blir nyfiken på Ib Michael vet jag inte vilken bok jag rekommenderar att börja med.
Jag inledde min bekantskap med Den Tolfte Ryttaren där en gammal legoknekt, Gómez, år 1808 orsakar en brand.
I ett försök att undkomma rättvisan flår han huden av en man och ikläder sig den.
Så gjorde man bland mayafolket  i fornstora dagar och det vet Ib Michael som är djupt förtrogen med antika kulturer och språk i syd - och mellanamerika.

Men det är bara en del av hans palett.
Många böcker utspelar sig i det fjärran exotiska östern, Tibet och Thailand, liksom långt uppe i Sameland, Danmark och Italien.
Det är en världsresenär av rang med en penna det slår gnistor om, en äventyrsberättare och magiker.
Och hans språk är vidunderligt!

I Brev till Månen har berättarjaget rökt på tillsammans med vännen Olaf.
De har stoppat fingrarna i kakburken, den var visst full av kristallvita piller.
De går ut på stan.

...."Vi har kommit upp till Norrebrogade innan trottoaren börjar rulla. Från Norrebro till innerstan behöver vi bara lyfta fötterna, och folk passerar förbi som skuggor av glas, omgivna av varsin strålglans. Jag har en spinnaker i ögat och går för bred läns genom fotgängare och barnvagnar" ...

*


Men några nya böcker i svensk översättning av Ib Michael har jag inte hittat.
Det är en skam för hela litteratursverige.
Blå Bror, Sorte Huller, Vilde Engle och Orbit finns, guschelov, att beställa på Adlibris.
Vad jag däremot hittade, på Youtube, var ett par pinfärska klipp där författaren berättar om sitt skrivande.
Jag har lyssnat och jag har lyssnat, och jag har lyssnat.
Men det är inte lätt.
Från mitt hörn här i skamvrån får jag erkänna att jag inte förstod allt.
Jag ska aldrig mer säga att bergensiska är en svaert svår dialekt.
Den här är svaert svårare, för mig.
Tur att jag förstår det skrivna ordet bättre.