Retrojul

Min mamma B. har en äkta walk-in-closet, den byggdes på sextiotalet.
Det är en dröm i vintage och retro.
Vi gick in där idag på eftermiddagen, Moster M och jag, efter en stunds advenskaffe i köket med B.

Moster M höll på att aldrig komma ut, hon trodde hon var i paradiset, hon vände på klänningar och handväskar och blev alldeles yr av lycka, röd om kinderna och dammig i håret och nös sexton gånger i rad.

B skickade med oss en gammal julkartong.
"Jag har tagit fram det jag vill ha, det räcker. Ta resten!"
I kartongen fanns ett nummer ICA-kuriren från 1984, den tänker jag läsa senare i kväll.
Där fanns tomtar och troll och bonader och glitter och ljus och kottar och en låda julpost.
Den fastnade jag i när vi kommit hem.




I lådan hittade jag en del av mina gamla julrim, sisådär en fyrtio stycken.
Det är en makalös samling haltande meter från olika tidsepoker.
Här fanns till och med en jul-och nyårssonett, tillägnad mamma B., en sonett i vilken jag tillönskar henne ett riktigt Grått Nytt Hår.




I en annan julvers, kanske tjugo år gammal, undrar poeten bekymrat under hur många jular man kan hålla på att rimma strumpa på rumpa.
Det är en livets eviga frågor, ännu obesvarad.

Bland alla dessa poem fanns också några mästerverk som skaldats av andra familjemdlemmar, min salig far t ex.
Han visste hur ett nödrim ska dras:

Charlotte är en flicka, ganska fin
dock kan hon inget latin
så fick hon en bok
på detta sprok
då skulle ni sett hennes min!





Jag får erkänna att jag inte har läst den ännu, trots den tvåsprokiga utgåvan.