Strandgårdsspöket

Baby M har åkt hem.
Hon lyckades få med sig sin mor men glömde alla leksaker.
Nu är det bara spöket och jag här hemma.
Att vi har ett spöke här på Strandgården är känt sen länge, sen vi hade en fest här förrförrförra hösten och två flaskor champagne försvann.
De var visserligen urdruckna, men ändå.

Jag gick till Konsum idag för jag behövde mjölk och bröd.
I kyldisken valde jag mellan lättmjölk och mellanmjölk.
Jag valde mellanmjölk, den gröna förpackningen.
Högg en liter, la den i min matchande gröna varukorg som hängde på min arm och tog vägen till kassan via brödavdelningen.
Plockade några rågbitar, la dem i en påse, la påsen i den gröna korgen och vandrade vidare till kassan.
La upp varorna på bandet.
Rågbitar och en bytta crème fraîche.
Ingen mellanmjölk.

Lite senare åkte jag till återvinningsstationen för jag hade samlat på mig en tiotusen gamla tidningar, en ranglig bokhylla och tvättmedelskartonger.
Öppnade den fjärrstyrda bommen med mitt plastkort.
Tömde min last, åkte hem.
Fyllde på en ny laddning med tiotusen tidningar till, ännu en ranglig bokhylla och sköljmedelsflaskor.
Skulle öppna den fjärrstyrda bommen med mitt plaskort.
Inget plastkort.
Borta.
Puts väck.
Det som alltid ligger i facket till vänster under ratten.
Alltid, sedan alltid och sedan alldeles nyss.
Plastkort borta.

Nu är spöket i köket. Det har grävt ner sig bland leksakerna och har gjort kväll.



Helt plötsligt hör jag en bil börja brumma, en ko börja råma, ett får bräka.
En vaggvisa.
Bä, bä vita lamm har du någon mellanmjölk?
Säcken full av plastkort?

Det var ingen ordning på torpet när Baby M var här.
Inte alls.
Men det var en oordning av det slag som det går ganska lätt att hålla ordning på.
Jag hoppas att hon snart kommer tillbaka så att det blir ordning på spöket.