Nema Poema och lite Roberto Bolaño

Den som reser har någonting att berätta.
Inte jag.
Och jag har ingenting att berätta från poesifestivalen i Rotterdam heller, för Les Murray som jag ville lyssna till, han börjar sitt framträdande om tre minuter och jag är inte i Rotterdam.
Jag åkte hem i stället.
Att jag inte har någonting att berätta måste bero på att tjänsteresor knappast kan räknas som en resa.
En riktig resa med dofter och ljud, nya möten, nya människor, färger och former, natur och kultur.
Upplevelser och minnen.

Det är som om jag bara har lite extra långt till jobbet nuförtiden.
Och ännu längre hem.
Från Arlanda tog jag idag bussen bussen till Märsta, av skäl som är alldeles för långrandiga att gå in på här.
Jag var tvungen att planka för jag hade inga kontanter, ingen remsa, inget månadskort och mobilen var urladdad så jag kunde inte ens köpa en SMS-biljett.
.
Senast jag åkte buss mellan Märsta och Arlanda var sommaren 1983.
Jag minns det inte som igår, men jag minns det.
Jag hade en röd-turkos salsaklänning på mig och busschauffören, en riktig läckerbit, log och blinkade i backspegeln och missade både rödljus och hållplatser.
Riktigt så gick det inte till idag.
Han som rattade det där SL-donet lät mig planka med en gest av laissez-faire, tänkte väl att jag var en fattig gammal käring som förvirrat sig lite här i livet, som kanske var på rymmen från ett senilboende i trakten.

I Märsta hoppade jag på pendeln.

Där satt jag sedan och läste kvällsblaskor och minns inte ett dugg av det.
Eländes elände på de flesta håll och fronter.
Det enda som fastnade var en liten notis om att fästingbussen kör förbi på tisdag.

Jag köpte "The Skating Rink" av Roberto Bolaño på Arlanda i tisdags morse.
Inledningen är hänförande, sex rader lång.

" The first time I saw him, it was in the Calle Bucareli, in
Mexico City, that is, back in the vague shifty territory of our
adolescence, the province of hardened poets, on a night of
heavy fog, which slowed the traffic and prompted conversa-
tions about odd phenomenon, so rare in Mexico City at
night, at least as far as I can remember"

Jag är glad över att ha resten av boken kvar att läsa.
Det här var inte en resa i litteraturens tjänst utan en i tjänsten och den var alltigenom hur bra som helst - businesswise - men ack, som den tog på mina krafter.

I kväll är det bara blommorna som blommar.