Walking Street

Du kan inte åka härifrån utan att ha sett en gogo-bar på Walking Street, sa Den Norske Guide-Tor.
Jo, sa jag, det kan jag visst.
Nej.
Jo.
Nej.
OK, sa jag till sist och satte på mig mina Walking Shoes.

Vi var fyra i sällskapet som tog vägen dit via Sjätte Tvärgränd, Soi Sex som den heter här. Det sägs vara den mest intensiva gatan i sitt slag i hela Thailand.

Herrarna först ut på banan.
Vi damer i armkrok på behörigt avstånd bakom.
Tiotusen taniga thaitöser trängdes som panelhönor längs husväggarna och tassade ut i mittbanan när herrnarna gled förbi. Flickorna lockade med viskningar och rop: "Oh, you sexy man".

På Walking Street klev vi in på en gogo-bar.
Det var stökigt, rörigt och rökigt.
Där stod det ett gäng jäntor i sjömansdräkter och höll sig i ledstänger, jag tror de tränade för att åka tunnelbana i Bangkok under rusningstrafik.
Strax intill stod fyra unga kvinnor under en dusch och tvagade sig.
Det är förstås viktigt att hålla sig ren här i ekvatorialtropikerna.
När de skrubbat sig i alla sina skrymslen och vrår gjorde de buk- och rumphävningar.
Det gick inte några sus genom publiken, precis.
Det var mer som jordbävningar.
Och de nytvagade kvinnorna kläddes i bahtsedlar, fastklistrade i tvållöddret.

På nästa gogo-bar var det ännu mer stökigt, rörigt och rökigt.
På ett bord, på ett gigantiskt biljardbord krälade ett antal kvinnor omkring, det var inte helt lätt att se vilket ben som tillhörde vem, det var armar och ben åt alla håll och trekanter. 
Även där fanns det en massa ledstänger, kanske var det hela inget annat ett träningsläger i konsten att åka tunnelbana under ett pågående jordskalv.
Alla karlar runt omkring biljardbordet klämde och petade på alla flickor och jag tänkte att det var nog "Livräddare Utan Gränser" som var där för att lära sig första hjälpeninsatser vid eventuella olyckstillbud i Bangkoks tunnelbana.

Nu har jag sett synden i Pattaya.