Jag tror de säger det efter att ha sett sjöar morna sig bland gryningsdimmor och hustak vila sig i vattenbryn.
I morse var en spegelblank morgon och innan någon hann väcka mig tassade jag ut i bara nattsärken med kameran i handen.
Det var en sällsam stillsam upplevelse.
Sothönan var redan vaken och sjöng över sjön.
Jag satte mig på bryggan och funderade över vad som hänt sen förra påsken.
Vassen har visst vuxit, tänkte jag.
På eftermiddagen kom en häxa seglande på sin kvast.
Hon landade på trappan och började förbereda ett fågelbo.
Äggen hade jag kokat igår kväll, några i svartvinbärssaft och några i gul karamellfärg.
Vi toppade med ett måsägg som legat i ett hörn sedan förra våren.
Sen firade vi påsk allihopa, ungar och hundar, gamla och unga och solen sken och sjön glittrade och vi glittrade och vi åt en massa frestelser, Janssons och Håkanssons och Kristianssons och en stor deliciös mangogul påsktårta på det och de vackraste cup cakes jag någonsin har sett men allra sötast var
Det blev en så fin påskafton på alla vis att vi sa till varandra att nästa år kommer vi att sitta här och minnas den.
Och om jag kommer ihåg det då ska jag gå ner på bryggan och titta till sothönan och titta på vassen och se om den har fortsatt att växa eller om den bara är en illusion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar