Pattaya has it all

Pattaya has it all, säger man här.
Alla utom möjligen Sir J. som hävdar att de vackraste kvinnorna finns på Kuba.
Det vet jag ingenting om, men i övrigt är jag benägen att hålla med.
Pattaya has it all.
Den mest bedrövliga misär man kan tänka sig, den mest ofattbara lyx man knappt kan föreställa sig och allt däremellan.

Grillade pilgrimsmusslor på strandrestauranger.

 

En vingård, Silverlake wineyard.



Fiskebyar.



Och en massa historier.
En av dem är den om mannen från Skottland som åkte hit, drack några liter öl och drog med sig ett par unga vackra damer hem.
Där hemma upptäckte han att de unga vackra damerna var unga vackra män och försökte sparka ut dem.
Det kostade några tusen baht att bli av med dem, mycket mer än att få dem på kroken.
Sen kom askmolnet och mannen från Skottland, djupt tagen av sin förlust, blev sittande i en bar.
Tre veckor senare kom en kompis förbi och sa "sitter du här ännu"?
Och det gjorde han.
Och det gör han.
"Det är han i grön T-shirt där borta på hörnet. Ser du honom”?
Det gjorde jag.
Han påminde om Texas-Mike jag mötte i en bar i Puerto Morelos.
Han hade fastnat där utan askmoln, utan Lady Boys.
Världen tycks full av män som fastnat på barer.

Pattaya has it all.
En massa norrmän bland annat och det är de som bjuder på historierna, och jag tjuvlyssnar så att öronen fladdrar.
Det är en stor by det här, nästan 1 500 000 registrerade invånare, alla expats inklusive, alla turister exklusive, 3 000 000 bilar, 500 000 baht-bussar och minst tio miljarder trimmade mopeder, de är värre än Egyptens alla gräshoppor.
Men trots att det är en så stor by så vet alla allt om alla.

Alla vet att Putte ( vi kan väl kalla honom så, diskretion en hederssak, what happens in Pattaya stays in Pattaya), alla vet att Putte satt ensam hemma i sin källare i Stavanger och drack brännvin. Han var nyskild, bilfirman hans hade nyligen gått i konkurs och hans enda dotter flyttat till Svalbard för att lära sig tala med isbjörnar.
Han hade dessutom fått nobben av varenda kvinna mellan Kristiansand och Kirkenes, han hade fått nobben på alla barer, restauranger, dejtingsajter och kvällskurser i näverslöjd.
Han hade verkligen försökt.
Så började han räkna på hur mycket brännvin han kunde få i Thailand för samma pris och räknade snabbt ut att det skulle löna sig att resa iväg. Han började titta på resor och hotell på nätet. Där upptäckte han vad tusentals landsmän redan visste:
Att Pattaya has it all.
Precis allt.
Det var bara att välja, vraka, kryssa i en digitaliserad blankett och hiva upp kreditkortet.

Putte lämnade Stavanger vid lunchtid en iskall måndagsmorgon i februari och landande i Bangkok en tidig tisdag morgon. Han möttes av att hans digitaliserade blankett nu hade materialiserat sig i kött och blod, i tyg och plåt.
Där stod en sju meter lång och skinande limousin och väntade. Chauffören var klädd i livré, bar vita handskar och en namnskylt som det stod Putte på. Han mötte upp vid exit no. 3 på Bangkok International Suvarnabhumi och hade rullat ut en röd matta som ledde fram till bilen.
Därinne i den sju meter långa skinande limousinen väntade fem liter thaiwhisky och fem damer som alla motsvarade de val Putte gjort på den digitaliserade blanketten.
En var klädd i sjuksköterskeuniform, en annan som nunna, en tredje bar burka med raffset från Pattayas ruffligaste kvarter, den fjärde såg ut som en skolflicka i knästrumpor och flätor.
Den femte var utklädd till brandmanskvinna och ålade sig runt en stång.
Pattaya has it all – det gäller även utrustningen i limousinerna.
Så gav de sig iväg för att köra de tolv fjorton milen ner till Pattaya och de fem kvinnorna gav sig på Putte.
Han hade aldrig varit med om något liknande.
Naturligtvis hade han inte det.

Men så var det ju så att Putte suttit i sin källare och druckit brännvin de två tre senaste åren.
Han hade tappat en del kondis.
Strax före infarten till Pattaya förstod chauffören att han hade att leverera den här whiskyindränkta och allmänt indränkta mannen till Emergency på Bangkok Hospital Pattaya.
Putte var ännu vid medvetande när de kom fram och han hivades ombord på en bår.
Sju sköna sjuksköterskor böjde sig fram över honom och Putte var övertygad om att han hamnat i paradiset.
De förde honom tillbaka till livet och efter ett par tre dagar satte de honom på en baht-buss som tog honom den sista biten fram till Pattaya.

Idag sitter Putte på Sweetheart bar och dricker öl för 29 baht litern. Han har skaffat sig en moped och ibland, när han lusten faller på, skaffar han sig lite viagra. Sen betalar han 300 baht till baren för att få loss den vackra K. en stund och henne ger han 500 baht för en halvtimme. Till hans stora lycka är priset på kvinnfolk detsamma idag som när han kom för sju år sedan.
Vad som hänt med huset i Stavanger vet ingen, inte ens Putte, för det som händer i Pattaya stannar i Pattaya och det gäller även om det råkar hända i Stavanger.

Puttes Pattaya skiljer sig från mitt.
Det är pilgrimsmusslorna, vingården Silverlake och bokhandeln.
Pattaya has it all, really.

Och en bit bort finns det ännu mer.