Idag ville jag bara slita bort grådasket från himlen, allt det där raggsocksgråa som jag tror Kristina Lugn kallade det i en dikt.
Grådask är väl förresten namnet på ett portvin?
Gör man bara portvin i Portugal?
Och hur ska det gå i Egypten?
Tidningarna rapporterar minut för minut och det är så spännande att jag har glömt bort hur det går för polisen i Örebro och fallet med mannen som kanske styckade sin älskarinna.
I någon tidning rapporterades att Google fixat en by-pass så att det går att twittra från Egypten.
Tänk vad man kan fixa nu förtiden.
Vad skulle hända om två miljoner svenskar ginge man ur huse för att protestera mot SJ och elpriser?
Läste en artikel om lämpliga länder att pensionera sig i. Portugal och Spanien och Frankrike nämndes och jag började fundera, det är inte så lång tid kvar, lite drygt tio år bara.
Varför inte Portugal?
Lite svalare än i Spanien, lite billigare än i Frankrike, och förmodligen mera portvin.
Jag tror inte jag kommer att göra som Mubarak, gå på övertid och vänta tills två miljoner står på torget och kräver min avgång, även om även jag kan ta till lite diktoriska metoder i mitt rike ibland, särskilt när det gäller disk- och drälla-saker-på-golvet-vanor. Det råder inte alls demokrati på mitt köksgolv. Idag har jag trampat på ouppätna bitar av smörgåsrån och snott in mig i sönderrivna dagstidningar. Och blev inte det minsta sur för det.
I samma tidning som skrev om lämpliga länder att pensionera sig i skrevs också om ett par morföräldrar som tagit hand om sitt barnbarn. ”Livets efterrätt blev plötsligt en trerätters; frukost, lunch och middag”. Ungefär så skrev de om sitt liv som 50-plussiga småbarnsföräldrar.
Jag blev så rörd av den där artikeln, alldeles tårdrypig.
Nu har jag varit biträdande småbarnsmormor i två månader och snart är den sagan all.
På fredag emigrerar Baby M.
Grådask är väl förresten namnet på ett portvin?
Gör man bara portvin i Portugal?
Och hur ska det gå i Egypten?
Tidningarna rapporterar minut för minut och det är så spännande att jag har glömt bort hur det går för polisen i Örebro och fallet med mannen som kanske styckade sin älskarinna.
I någon tidning rapporterades att Google fixat en by-pass så att det går att twittra från Egypten.
Tänk vad man kan fixa nu förtiden.
Vad skulle hända om två miljoner svenskar ginge man ur huse för att protestera mot SJ och elpriser?
Läste en artikel om lämpliga länder att pensionera sig i. Portugal och Spanien och Frankrike nämndes och jag började fundera, det är inte så lång tid kvar, lite drygt tio år bara.
Varför inte Portugal?
Lite svalare än i Spanien, lite billigare än i Frankrike, och förmodligen mera portvin.
Jag tror inte jag kommer att göra som Mubarak, gå på övertid och vänta tills två miljoner står på torget och kräver min avgång, även om även jag kan ta till lite diktoriska metoder i mitt rike ibland, särskilt när det gäller disk- och drälla-saker-på-golvet-vanor. Det råder inte alls demokrati på mitt köksgolv. Idag har jag trampat på ouppätna bitar av smörgåsrån och snott in mig i sönderrivna dagstidningar. Och blev inte det minsta sur för det.
I samma tidning som skrev om lämpliga länder att pensionera sig i skrevs också om ett par morföräldrar som tagit hand om sitt barnbarn. ”Livets efterrätt blev plötsligt en trerätters; frukost, lunch och middag”. Ungefär så skrev de om sitt liv som 50-plussiga småbarnsföräldrar.
Jag blev så rörd av den där artikeln, alldeles tårdrypig.
Nu har jag varit biträdande småbarnsmormor i två månader och snart är den sagan all.
På fredag emigrerar Baby M.
Inga fler halvätna bitar av smörgåsrån att snava på, inga fler CD-skrivor att snubbla över.
Det kommer att bli ohyggligt tomt!
Jag vet inte riktigt hur Baby M ser på den förestående flytten mer än att hon ser ut över livet här på Strandgården.
Jag vet inte riktigt hur Baby M ser på den förestående flytten mer än att hon ser ut över livet här på Strandgården.
Fast det var i söndags, då lös solen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar