Det kinesiska skåpet

Funderar på att skaffa mig ett kinesiskt skåp, jag tycker de är ganska fina.

Nu när jag återtagit kommandot över mina 240 kvadratmeter börjar jag tänka på sådana saker –  ja, ytan växer och växer och sedan ängeln från Hemfrid varit här idag känns det ännu större, 250 kvadratmeteroceaner.
Saker och ting kommer fram.

Kommer till sin rätt.
Kommer i alla fall fram.
Det kändes fint att hitta just det här fotografiet och just de här två ljusstakarna idag.


 

En tavla står kvar på hörnskåpet där jag ställde den sedan jag lämnat Göteborg den sjunde februari förra året efter en anhörigvecka på ett hospice på Hisingen.




Det finns en rolig historia kring den där tavlan.
Hans-Jörgen ( han hette så, min far) hade varit på krogen och en dryckesbroder vid samma bord hade inte råd att betala sina drinkar.
Detta hände i Gamla Stan, någon gång på femtiotalet.

Kanske var det lite senare, i början av sextiotalet.
Förhandlingar inleddes och Jörgen (han kallades så här i Stockholm) löste ut sin fattiga kamrat.

Tack snälla Jörgen, sa den fattige konstnären, tack snälla du.
Och så fick han tavlan som tack, tavlan som nu står på mitt hörnskåp.
Historien är förstås mycket länge än så, och mycket roligare än så och jag ångrar bara att jag inte lyssnade lite mer uppmärksamt medan tid fortfarande fanns.
 
Här är det kinesiska skåpet jag funderar på.
Kanske skulle jag slå till medan tid fortfarande finns.