Musikaliskt julbord

Var på julbord och fick dill i sill, får i kål, skinka och svål, lök på lax, korv på korv, pressylta, slarvsylta, kalvsylta, ystat och ostat, saltat och saftat, rökt och inlagt och gravat och garvat; garvat vildsvinsskinn.
Efter alla efterrätter, till kakorna och kaffet frågade en sopran mig om jag är musikalisk.
- Är du musikalisk Lotta?
Jag svarade ja.
- Spelar du något instrument?
Jag svarade nej.
- Sjunger du?
Jag svarade nej.
- Men du är musikalisk?
- Ja, det är jag, svarade jag.

Det är klart jag är musikalisk. Men jag vet inte varför jag svarade att jag inte sjunger. Jag sjunger ju varje dag! Imse vimse spindel, klättrar upp på trån, ner faller regnet, spolar vimse bort, upp stiger solen, torkar bort allt regn, imse vimse spindel klättar upp igen.
Och jag sjunger När trollmor Har Lagt Sina Elva Små Troll och Bundit fast Dom i Svansen. Varje dag sjunger jag När trollmor Har Lagt Sina Elva Små Troll och Bundit fast Dom i Svansen och om inte Baby M har somnat då så binder jag fast henne i spjälsängen med en uppfordrande blick och altstämma: Sov Nu unge!

Jag vet inte varför jag svarade att jag inte spelar något instrument. Det är ju inte heller sant. Jag spelar trumma, jag spelar på en trumma av garvat vildsvinsskinn, det är en mycket miljövänlig ecotrumma, Baby M älskar den och jag med. Den är så rykande färsk och nytillverkad att den inte ens har blivit tapetserad ännu.
Här är den, trumman:

När jag var i Baby M:s ålder, måhända något äldre, en åtta nio år äldre kanske, spelade jag piano.
Pianoläraren hade julröda kinder och julröda ögon och doftade Helan Går.
Det är möjligt att min karriär hade fört mig längre än till att spela " En Gris i Paris" med endast höger hand om pianoläraren bara hade varit lite vanligt grisskär om kinderna och doftat lite hederligt rakvatten i stället för hemgjort brännvin.

Men det är inte försent.
Det är aldrig för sent.
Jag ser framför mig att jag snart sitter här i min sobra sobelpäls och långa rader av pärlhalsband och spelar och spelar, jag flyger ut mina månskenssonater över sjön på ein Steinway.

Det är ingen omöjlighet.
Jag är musikalisk - det har nu bevisats.
Jag jagar sober sobelpäls på Tradera och har gott hopp om att hitta en.
Och, det bästa av allt, i den här lilla lägenheten har det en gång bott en man och en flygel.
Väggarna är redan isolerade.
Det känns förberett.
Det här känns faktiskt riktigt genomförbart.

Vem vet, kanske sitter jag en dag på Metropolitan i min sobra sobelpäls och mina sobra pärlhalsband och flyger ut månskenssonater över New York.

Och kanske sopranen J. vill följa med och sjunga perukerna av alla ladies i New York och av Lady Gaga.