Magiskt, absolut magnifikt.
Här är sceningången …. publiken andas förväntansfullt på stenläktaren i bakgrunden med plats för 6500 besökare. Den romerska kejsaren Sanxayanius II sitter längst ner till vänster som en osynlig liten fläck och väntar på att gladiatorspelen med lejon och slavar och ska börja. Han sitter där sedan 400 e Kr. ungefär och tittar på en bräken medan den växer.
När spelen är över ska han gå till badhusen – till termerna. Hans mätress, den fagra Fenouillina de Miel väntar redan där med svalkande salviakrämer och slånbärstvål.
Det är en känd och välbesökt kurort. Inne i termerna är det redan kö till alla badhus, till det svala, till det varma och till det varma sudatoriet.
Föga anar man att tvenne besökare 1600 år senare står så andnupna inför den arkitektoniska praktfullheten att de inte lyckas ta ett enda kort som ger platsen rättvisa. Och inte heller ett enda kort från templet dit mången pilgrim vallfärdat.
Tur att man kan kolla på nätet nowadays.
I Sanxay, en förtjusande liten by i flammande rött,
i vinrankerykande rött,
och som den lilla ån Vonne flyter i genom,
där åt vi lunch på en liten restaurang. Grönsakssoppa, potatissallad och skinka, vatten och bröd, en massa goda ostar och vin.
Vi kunde inte stjälpa i oss hela flaskan – i sådana fall skulle vinglasen ha börjat vingla ännu mer - så vi fick med oss resterna i en rislampa avsedd för outdruckna vinflaskor. En slags doggybottle, mycket trevligt!
I byn intill, i Ménigoute pågick en festival, den sista för min del under den här sejouren. Och det var, min själ, inte vilken festival som helst, utan en internationell naturfilmfestival med inte mindre än 40 filmare från 5 kontinenter representerade, se här: Festival de Menigoute
Vi såg ingen film men väl ett par utställningar och jag hittade en härfågel och en häger jag gärna skulle ha velat ta med mig hem.
Men jag har inte plats. Jag har tre resväskor att packa (alldeles strax) och jag har frysen full av mat.
Kaninen lämnar jag kvar men pilgrimsmusslorna stekte jag upp.
The last supper in Angers, för den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar