Jag missar istället förkunnandet om årets nobelpristagare i litteratur.
Nu dyker det upp namn i pressen, författare jag aldrig har hört talas om, än mindre läst.
DN skriver idag att det nog är dags för en poet och nämner Adonis från Syrien som en stark kandidat och Salim Barakat som en ännu starkare kandidat.
Jag har ett par böcker av Salim Barakat, Grottorna i Haydrahudahus och Döda Noviser.
Han sitter och skaldar i mitt tonåriga högstadieland Skogås och det var nog den enda anledningen till att jag köpte böckerna när biblioteket hade försäljning av utgallrade böcker.
Grottorna i Haydrahudahus har jag använt som grytunderlägg och Döda Noviser har jag dödat getingar med.
Jag vill gärna ha sällskap av den goda litteraturen i min vardag, inte bara använda den som själslig spis.
Enligt Ladbroks verkar oddsen höga för att ge Tomas Tranströmer nobelpriset.
Yes, yes, yes!
Tomas Tranströmer och Mario Benedetti från Uruguay är de två skalder som har fått mig att uppskatta poesin som konstart. Det började med Benedetti. Hans böcker har jag läst sönder och samman och när barnen var små travade jag dem på hög och använde som pall i badrummet.
Tranströmer och även Gunnar Ekelöf ligger alltid framme ifall jag skulle behöva ett ord på vägen och det gör jag för det mesta.
Det var tunnsått med med poesi på bokborden i lördags, men jag knäppte det här fotot för jag tyckte om kontrasten; Jean d’Ormesson som sitter på stol n° 12 i franska akademien bredvid en svensk storsäljare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar