Renault Kangoo

Honda Jazz har återvänt hem till Brest, till Bretagne. Kanske ringde hon till hyrbilsfirman och sa att hon längtade hem. Till mig ringde de på eftermiddagen och sa att det hade blivit ett fel någonstans. Den bil som jag skulle haft från början stod och väntade på mig sedan fjorton dagar och undrade vart jag hade tagit vägen.
Och Honda var efterlyst.
Jag klappade henne på kylaren, tackade för de utflykter som varit och lämnade tillbaka henne.
Åkte hemåt med Renault Kangoo. Den är som en stor trubbig buss med skjutdörrar. En brummande dieselfarbror. En så stor bil har jag aldrig haft förut. Och den går inte in i garaget. Not a chance. Och även om bilen skulle gå in med infällda sidospeglar så skulle inte jag kunna ta mig ut på annat vis än att krypa ut genom bakluckan.
Nu står Kangoo parkerad en tio tolv kvarter bort. Det har slutat regna. Mörkret har fallit och den bild jag hittade på nätet kommer från den här källan.