Ord, bara ord

Helt plötsligt går det inte att lägga in bilder på den här bloggen.
Datorskrälle - ta dig i väggen, släng dig i häcken, jag kommer att skaffa mig en ny!
Det här är vad jag skrev idag:


Ännu en dag
Söndag, motorcyklisternas dag, tror jag. De har fått frukost här (bild), varit ute och åkt. Nu spelar välkomstkomittén, cyklisterna väntas tillbaka, lunch ska utspisas … och här kommer de nu ! (bild)
Vilken utsikt jag har från min balkong…den påminner mig om när Tour de France gick i mål utanför min förra lägenhet. Då var vi fyrtio personer på balkongen och sen hade jag coktailparty för hela gänget à la Français.
Those were the days.
Idag kan jag ha coktailparty för mig själv för det blev en slatt vin över i går kväll.
En slatt gudomligt gyllene gulddroppar, Domaine Closel, Clos du Papillon 2003.
Ja, 2003!
Det var det år det var ovanligt varmt och ju varmare det är, desto sötare blir vinerna.
Vanligtvis är det inte de söta som är mitt glas of wine. Men just det här – Clos du Papillon – är så vidunderligt gott att man kan bli religiös.
Det är ju vin – och litteraturfestival i Savennières den här helgen, därför åkte vi dit. Det var inte alls som mässan i Göteborg, igår var det ett bokbord, två namnkunniga författarinnor som föreläste om sina böcker och en handfull hängivna; åttio kvinnor och tjugo män, ungefär.
På Domaine Closel vandrade besökare runt i slottsparken, bland vinstockarna och den lilla köksträdgården. Inne i butiken köpte vi så detta himmelska Clos du Papillon, det var inte billigt, men 15 och 60 delat på två … och det var E’s sista kväll i Angers, för den här gången.
Evelyn de Pontbriand som driver stället förberedde en litterär soirée på slottet senare på kvällen. Hon är en eldsjäl och det är en upplevelse att höra henne berätta om sin vinproduktion. Jag tror jag har länkat till ett youtubeklipp förut men jag gör det igen, för den som missat det, det är värt att lyssna till:  Evelyn
I tidningen som jag kallar Västposten, kunde jag läsa igår att vinerna från Angerstrakten har svårt att gå på export men att de når fram till en elit av konässörer.
Idag känner jag mig som en vinsnobbskonässörska men när jag kollade länken till Eveleyn ovan, och fick nys på den som här följer blev det lite enklare: Some people like and some don't 

Nu är det fullt drag på andra sidan gatan… Jag hoppas att de afrikanska rytmerna kommer att hålla på ett tag – det är värsta konserten! – så att jag får draghjälp i sysslorna som väntar, dammsuga och svabba golv. Tvätta.
Häromdagen hade jag en tvättmaskinsreparatör här, han som skulle ha kommit under tiden jag åkte till Martinique och letade efter en resesäng till Baby M.
Nu kommer Baby M. att åka till Norge istället, så tvättmaskinsreparatören fick komma på bästa arbetstid. Han vaskade guld i trumman, gav mig sitt fynd – femtio centimes – och föreslog lite försynt att jag skulle tömma fickorna innan jag la kläder i maskinen.

Det var noll grader när jag satte på tékitteln i morse. Marmorgolven iskalla. Det känns overkligt att det var 29 grader varmt i onsdags kväll. Jag tror vi gjorde rätt när vi åt en sista "sommarmiddag på balkongen".(bild)

Det är ett alldeles osannolikt gott liv man lever här … häromdagen stannade vi till hos " Kalle i Backen" på väg hem efter jobbet och E undersökte hela utbudet av calvados, köpte några liter och fick, i bara farten, smaka på 70 år gammal cognac. Den kostade 370 euro… (bild)
Själv strosade jag runt bland rosévinerna och någon frågade om jag ville ha en hel tunna på trettiofem liter eller om det räckte med en bag-in-box på fem? Jag sa att det räckte med en flaska och det var den som hamnade på balkongen senare på kvällen när det var 29 grader varmt. (bild)

I morse körde jag E till stationen och vi baxade ut resväskan ur bilen. Den vägde många hektoliter Calvados och apelsinlikör från Combier i Saumur. Lustigt nog träffade vi Kalle i Backen på stationen och vi hälsade artigt bonjourande.
Jag köpte en dagstidning, Le Monde den här gången, för att få veta vad som händer utanför Västpostens bevakningsområde. Sen åkte jag till den enda klädaffär i Angers som har söndagsöppet och köpte en flanellpyjamas, ett par rosa tofflor och en extra filt.
Ja, det är lite kallt idag.
När jag vred på elementet i morse droppade det vatten.
Monsieur B. var här i tisdags, eller om det var i torsdags, jag minns inte. Han fick med sig en lång lista.
TV:n som inte fungerar, köksluckan som trillat ner, lådan som hänger på trekvart .. och nu: ett element som droppar?
Det är lite kylslaget i luften, men den är hög och klar som den klosterträdgård vi besökte igår – La Baumette. Näst intill omöjlig att hitta till om man inte är född i Angers, om man inte är en infödd Angevine.
 Det var kungen Roi Rene som startade bygget i slutet av november 1452.
Några decennier senare skrev François Rabelais om det i sin klassiker Gargantua.
Och idag nämner jag det i min blogg. Så blev jag en litteratursnobbkonässörska också... Det var en konstutställning där i klosterträdgården och i det angränsande kapellet spelades gregoriansk kyrkomusik: pampig, mäktig, livgivande. Inte alls som mina keltiska nyckelharpor från häromhelgen, mycket tjusigare än så. Och utsikten … se själva! (bild)
Och vem kan tro att det närmar sig höst i Angers när man ser de här bilderna? (bilder)