Pimpade skåp

I de där inredningstidningarna jag frossar i nuförtiden berättas det om Svenskt Tenn som har flyttat tillbaka till Strandvägen efter en renovering.
Det berättas att man återigen kan köpa Josef Franks tygklädda skåp 522.
I den ena tidningen visas skåpet med tyget Brun Mirakel:





I den andra tidningen är det klätt i Celotocaulis.




Priset är detsamma, 78 000.

Själv föredrar jag skåpet när det är klätt i Brazil.





Priset i det färgladare tyget Brazil är fortfarande 78 000.
Skulle räcka till en sju åtta resor till Brazil.
Minst.

Förra veckan i Bergen tittade Lilla C och jag på ett annat skåp, det var på IKEA.
Det såldes till ett helt annat pris, så lågt att vi inte ens skulle kunnat ta oss ut till flygplatsen för det, ifall vi skulle fått lust med en impulsresa till Brazil.
Ta det ! sa jag till lilla C. Du kan tapetsera om det, köpa några läckra våder någonstans och klistra på.
Hon skrev ner koordinatorerna till skåpets placering på lagret.
Där visade det sig att det vägde 89,4 kilo i ett stycke.
Massiv mahogny, tänkte jag, inte kan några spånplattor väga så förbannat mycket?
En annan dag, fastslog Lilla C. Här behövs det förstärkning; karlar, muskler och en tillhenger.
En tilhenger? En extra karl som hänger på?
En släpkärra, väste hon, ett vanligt släp.

Idag, när jag satt och frossade i ett av de där inredningsmagasinen såg jag ett urläckert tapeterserad skåp. Det var i Elle Interiör, vilken ögonfägring. 



Och där fanns ett reportage om hur man pimpat upp några loppisfynd.
I liked.




Snart är det jul, första advent i alla fall.
Har bett de nära och de kära att ge mig en liten önskelista.
Vad ska jag själv önska mig?
Ett skåp 522 av Josef Frank i tyget Brazil, en resa till Brazil eller en fotokurs ?

Vit amaryllis

Helg!
Thank God.
I morgon är det lördag och jag ska bjuda på en vit middag. Det blir en fond av snö och vit amaryllis:
En vit duk på bordet, vita tallrikar, vita servetter och pilgrimsmusslor och en skvätt vitt mousserande vin över musslorna just i serveringsögonblicket.
Vaniljsorbet och vit choklad.
Kaffet serveras vitt med lite vitt portvin till.
Läste ett gammalt  recept i DN, en mästerkock från Trouville brukar koka ihop en liter torr cider till bara några matskedar som han sedan ringlar över pilgrimsmusslorna. Och sen gör han en sås på,  ja, vad det nu var.
Jag har mitt havssalt från Guérande, smör, grädde, den vita gudomliga basalmicovinägern, ett par vitlöksklyftor och några champinjoner, så jag kokar väl ihop det. Under tiden det kokar ska middagsgästerna hjälpa mig att hänga tavlor. Det är nu en gång i tiden fastslaget att jag inte ens har förmågan att slå i en spik, så jag kallar in expertis och det brukar bli väldigt trevliga tavelhängningar och middagar.

Går här i mina funderingar kring det tilltänkta kryp-in-closet jag berättade om för några dagar sedan. Detta lilla krypin har jag sedan dess, i min fantasi, gjort om till en artonhundratalsboudoir. Nu vet jag inte riktigt hur en boudoir såg ut på artonhundratalet -  jag vet inte ens hur man stavar till boudoire - så jag är väldigt fri i mitt skapande.
Tror egentligen det skulle räcka med en schäslong  klädd i djupt hallonröd sammet, med en dragning mot det vinröda. Bredvid ett litet bord i valnöt och intartia i päronträ. En duk med på-plats-knypplade brysselspetsar på bordet, en gnistrande kristallkaraff med bärnstensrött vin, Amarone. Ett par tunga kristallglas och utanför fönstret står riddaren i sin uniform och har sadlat av sin häst och kliver in genom boudoirfönstret.
Jag tar emot honom i skenet av en oskariansk ljuskrona där ingen ser en dag äldre ut än tjugofem.
The rest is future.

Så vad ska jag med en kryp-in-closet, när jag kan lätta på korsetten i min boudoir och när jag kan inreda en hel walk-in closet i alkoven i köket?
Min lägenhet är ett virrvarr av prång och alkover, jag upptäcker nya möjligheter varje dag. Just nu står det ett noll till tre IKEA-paxar på rad längst ner i köksalkoven. Tänkte klä in dem i någon häftig tapet så blir det som en fondvägg. Tänkte mig tapeter med motiv av Marilyn Monroe eller något tibetanskt vattenfall eller kanske lite turkisk vallmo.
Vi får se vad Prassel och Trassel anser om saken när de kommer och äter pilgrimsmusslor med sin matte i morgon.
Och vad Tante I. säger, hon är så att säga mer uppvuxen på taxar än på paxar och pudlar.
Professionella inredningsbloggare brukar ha ett fotografi på hur det såg ut före – innan de påbörjade projektet som ledde till mirakel och underverk. Nu ska jag låtsas att jag är en professionell inredningsbloggare. Detta, mina vänner, är min framtida artonhundratalsboudoir, så som den ser ut idag:

 

Tavlan som hänger ovanför Bureau Malm (Blocket för IKEA, sent 2000-tal) är gjord av Ulrika Wistrand.
Jag köpte den av henne på Taxinge slott för några år sedan och jag är väldigt förtjust i de rosaröda rosennyanserna.
Mer konst av Ulrika kan ni se här:

Projekt Paxinge – de tre garderoberna i köksalkoven – ska jag fundera lite till på.