Det gick så där.
Det går fortfarande så där.
Imorse höll det på att på att gå riktigt illa, jag balanserade med armar utåt sträck - sen klev jag av gångbanan och trampade vidare i gammal snö.
För några år sedan mötte jag en man från Brasilien.
Eller säg så här, för att undvika missförstånd och svartsjuka fruar:
För några år sedan presenterades jag för en brasiliansk kollega som var i Sverige för första gången.
Jag frågade om hans inttryck av vårt fjällhöga nord.
Han svarade att det finns många vackra kvinnor här, men att de vackraste kvinnorna finns på Kuba.
Jag undrar vad hans fru tyckte om det.
Han sa att han tyckte det var synd att vi svenska kvinnor inte utnyttjade våra möjligheter lite bättre.
Varför vi inte skred fram på högklackat, vickande på det som vickas kan.
Varför vi alltid hade så bråttom, varför vi forsade fram på foträta skor.
Jag minns ínte vid vilket årstid vi träffades, den brasilianske kollegan och jag, det måtte ha varit i dessa tider, under lårhalsbrottens förrädiska isårstid.
Just idag är jag tacksam att jag klarat en dag till med armar och ben i behåll.
Jag ser fram emot - utan att på något vis se fram emot det - att ta kloka beslut och skaffa mig ett par broddar.
På nyheterna berättas just nu om 42 inrapporterade trafikolyckor idag, bara i Stockholmsregionen.
Är innerligt tacksam över att ha landat oskadd i TV-soffan.
Och nästan skäms, riktigt skäms över mitt lyxisgnäll när en man från Mellanöstern just nu kliver fram i TV-rutan och berättar om sitt enträgna fredsarbete och om sin förlust av tre döttrar till följd av våldet i den oroliga regionen.
Hur klarar man det? Hur går man vidare?
Han gör det, han är en eldsjäl.
Jag är en issjäl.
Jag är en issjäl iklädd imaginära isbroddar.
I sådana här ögonblick drabbas jag av bloggkris, funderar över effekterna på klimatet som mitt ohämmade klottrande här leder till.
Varför jag inte gör någonting åt världssvälten.
Börja skärskåda mina TV-vanor, mina konsumtionsvanor.
Mina matvanor, alla mina vanor.
Ovanorna.
Så tar Jethro Tull plats i TV-rutan, Ian Anderson.
Nostalgikick.
Klick - tillbaka till tonårsåren när jag fortfarande trodde det var en quick fix att greja svälten i Biafra.
Om bara den rätta viljan funnes.
Jethro Tull spelade förband till Jimi Hendrix säger reporten på TV.
Nostalgikick.
Klick - tillbaka till 1969.
Jethro Tull - nostalgikicken ger mig Whiskey In The Jar i huvudet.
Men det var ju Thin Lizzy - inte Jethro Tull - ser jag jag när jag nostalgiklickar mig fram på Youtube.
En kruka whiskey - eller en kruka koriander - som de just nu säger i matprogrammet.
