And the winner is ……

jag!
För första gången i mitt liv har jag vunnit en tävling.

I mitten av september annonserades det ut i interntidningen på jobbet att man behövde hjälp med att hitta på namn till utbildningssalarna här på bruket.
Idag heter de bara utbildningssal 1, utbildningssal 2, utbildningssal 3 och så vidare.
Jag tänkte att de kanske skulle kunna få sina namn efter alla de åar som rinner här genom distriktet Maine-et-Loire.
Så jag skrev ett förslag och la det i en urna som placerats utanför matsalen.
Idag fick jag veta att min idé blev den vinnande.
Jag blev förstås själaglad och det känns jättefint att lämna ett litet avtryck nu när min sejour här lider mot sitt slut.
Utbildningssalarna kommer nu att döpas om till:
Aubance, Layon, Sarthe, Maine, Mayenne, Authion, Louet och Oudon.

Prisutdelning på torsdag kl 1500 tillsammans med 5 kollegor som alla kom på delad 2:a plats.

La Loire

Här är vi, lilla Honda Rentalcar och jag, på väg längs Route Touristique mot Saumur. Det går inte att se på bilden att hon registrerad i Brest i Bretagne, men det är hon. Och tvåspråkig. Det gillar jag. Det står Breizh nere till höger och det betyder nog Brest på bretonska. En gång köpte jag en gammal grammatik i det bretonska språket, så som det talas i Vannes.
Grammaire bretonne du dialecte de Vannes, tror jag den heter.
Några sidor har jag tagit mig igenom. Fascinerande språk. Helt obegripligt.
Jag köpte boken på en bokmarknad i Le Croisic som ligger ute vid Atlantkusten och dit hade jag tänkt åka idag men ångrade mig. Här i trakten finns hur många floder och kanaler och åar och bäckar och vattendrag som helst, inbäddade i lummig grönska och fullt av kvittrande glada fåglar i träd och buskar.

Det här är antagligen en av de minsta vattensamlingarna och den ligger i parken utanför skiffermuséet. Där har jag aldrig varit och tänkte bara snabbt smita in, när jag ändå hade vägen förbi på väg mot La Route Touristque.
Men jag kom för tidigt och väckte vakten mitt i siestan. Han blev inte glad men jag fick tassa runt och ta några bilder. Om jag väckte vakten, väckte muséet vakten vaktade mitt intresse. Jag ska absolut åka tillbaka. Jag ska absolut delta i skifferverkstad, sitta och hamra under skuggan av en platan och tillverka några konstverk. Tallriksunderlägg tror jag att jag ska satsa på. Eller ett vindspel?

Honda och jag reste sedan vidare längs Loirefloden mot Saumur på Route Touristique. Det är en av mina favoriter och Saumur, denna lilla sagostad med sitt sagoslott och sitt sagolika läge precis vid Loirefloden är det också. Idag skulle man inviga en festival – ja, detta är festivalernas mekka – man skulle inviga en festivinifestival – där ungefär sexio lokala vinproducenter skulle ställa ut sina flytande konstverk. Borgeuil, Saumur Blanc, Saumur Champigny … alla de där för mig så välbekanta namnen … och nu kunde man få träffa en massa vinbönder samtidigt, höra dem berätta om sina grödor och vedermödor och följa med på promenader bland vinstockarna.
Men jag kom en timme för tidigt, antingen hade man ändrat programmet eller så hade jag läst fel. Jag orkade inte vänta och köpte mig en glass, en Magnum mandel och promenerade genom stan istället. Tittade in på turistbyrån och såg att det skulle vara en ”exceptionell fotoutställning…negativ på glas …1862 – 1912 … porträtt, landskap, arkitektur och vinodling på ” Centre d'art contemporain Bouvet-Ladubay”.
Fast jag kom för sent till den, utställningen stängde ner den 29 augusti.
Vi vände hemåt, Honda och jag och jag köpte dagens utgåva av Västposten. Där kunde jag läsa att sommaren 2010 blev en av de varmaste i trakten.
Inte så konstigt att Loirefloden ser uttorkad ut.

La Mayenne

La Mayenne

Jag akte till golfbanan efter jobbet idag men missade en avfart och var plotsligt helt vilse.Men det var ett valdigt trevligt omrade att aka vilse i, ett pastoralt landskap, frodigt och gront; odsligt och gront, gront sa langt ogat kunde na.
Jag vet inte alls var jag var, mer an pa ett ungefar.
Solen los och det var 22 grader varmt.
Plotsligt, mitt i allt det grona, sag jag en parkeringsplats en bit bort, bilar, manniskor i rorelse och blev sa nyfiken att jag korde in dar. Jag tankte att det kanske var en hemlig sekt som skulle ha taltmote, eller att den mexikanska kokainmaffian upprattat ett europeiskt hogkvarter.
Man vet ju aldrig.
Men jag kom ner till en liten flod, jag tyckte det stod La Mayenne pa en skylt.
Det gick en flotte over floden till en liten ö.
Pa on fanns ett kafé.
Flotten drogs med hjalp av rep och pa flotten stod nagra manniskor och en rostig gammal skapbil, kanske fran fyrtiotalet.
Överfarten kan ha tagit en halv minut eller nat.
Lite langre bort satt ett par gubbar och fiskade.
Sen forsvann floden bakom en krok och jag kunde inte se mer.

Nu ska jag borja aka vilse mycket oftare.

Förbereder mig. Tränar på att trippa runt i högklackat. Packar och bantar. Funderar över vilka gardiner jag ska ta med mig till björkarnas stad där vid Loirefloden.