Lyckligt lottad

Det blir nog bra om tusen år, jag säger som Bodil Malmsten och nästan sjunger för jag blev så glad när jag såg att hon har öppnat sin sida igen.
Eller kanske blir det bra redan till jul när halva huset rivits invändigt och byggts upp igen. 
Jag är lyckligt lottad, jag kan bo kvar.
Två lägenheter måste evakueras.
Två andra behöver det inte, min är en av dem.
Eller också är jag olyckligt lottad, jag är inte klar över om jag blir ofrivillig sambo med min granne och hon med mig.
Det beror på hur väggen mellan oss rivs eller inte rivs och hur det blir med det vet man inte riktigt förrän man börjat riva och det gör man på torsdag.
Till dess må jag ha evakuerat innehållet i klädkammaren.
Vart?
Källarförrådet tänkte jag först, men det ska ju också rivas och byggas upp igen.
Jaja, det blir nog bra.
Under tiden, under hösten, under de långa veckor avfuktare kommer att brumma i kapp, kan jag fundera över en helt ny outfit till min boudoir.
Enligt vattenskadeinspektionsprotokollet är det nu sammanlagt fyra lägenheter och tre förråd som drabbats till följd av att två gröngölingar till VVS:are satte silvertejp på ett par ballofixer istället för att proppa dem (de säger så på fackspråket).
Vattenskador stjäl energi, trots att jag är så lyckligt lottad, och när jag såg en gammal italiensk alabasterlampa jag plockat med mig från Little Old, och när jag läste om den stundande utställningen om Pompeji på Millesgården hade jag ett första utkast till ”mood board” i huvudet.
Lite ockrarött, rätt mycket marmorvitt, guld.

Och jag har hittat en tapetbård att utgå från.

Alltid en början.