Krångel

Jag har börjat läsa Bergensordboken och kommit till förordet: Forordet.
Redan på rad två fängslas jag. 

Det står att gudarna i det gamla Mexico uppfann så många olika språk för att göra det svårare för människor att krångla med varandra.
Lilla C, min privata översättare, säger att krångla betyder gräla.
Krångel på svenska blir problemfri på norska, enligt allas vår översättare, Google translate. Samma orakel påstår att problemfri på svenska blir problemer på norska.

Idag fick jag berättat för mig att Google Translate jobbar med engelska som modellspråk. Alla språk översätts till engelska och sedan översätts den engelska översättningen till valt språk.

Det är som när jag tar till engelska för att mina speaking partners i bortre Mesopotamien inte pratar svenska och för att jag inte pratar mesopotamiska.
Vi använder engelska som översättningstabell för våra uttalalanden. Ibland krånglar vi med varandra, muttrar och fräser i varsitt land. Om Google Maps skulle tagga oss skulle vi se ut som små sprakande eldklot.
Och jag tänker då och då att vi skulle behöva en fredsduva som lär oss tala ett annat tungomål, ett som överhuvudtaget inte kan ge uttryck för något annat än en allmänmänskligt vänligt kuttrande ton.
Det har till och med hänt att jag funderat på om jag skulle göra som i de språk där kvinnor och män talar på olika sätt.
Som i de språk där den kvinnliga underkastelsen är inbyggd : ”Skulle min högvördige Herr Taxichaufför vilja ha den yttersta godheten att köra lilla, lilla mig, bara bort till tågstationen så vore jag er för evigt tacksam”.

Men så tänker jag om: I helvete heller.
Och fortsätter att krångla.